I slutet av 1940-talet började kolaren och småbrukaren Hindrikas Olof Olsson dämma för en branddamm i bäcken hemma på sitt nyförvärvade hemman i byn Nor, Järvsö. Olof hade ett brinnande fiskeintresse sedan ungdomen, särskilt för ädelfisk och i den lilla bäcken hade han redan ett naturligt bestånd bäckröding som han försökte sig på att mata in. Passionen för odling var därmed väckt. Från Solleröns fiskodling inköptes 500 bäckrödingsyngel som levererades per tåg i mjölkkruka till Järvsö station. I intilliggande vattendrag fiskades bäcköringar som bars hem till dammen.
Den lilla hushållsdammen blev strax för trång och följdes snart av nya grävda dammar.
Grannar och bybor höjde åtskilligt på ögonbryn och ruskade på sina huvuden när Olsson satte spaden i jorden och förvandlade värdefull åkermark till fiskdammar. 1961 hade antalet utökats till 4 med en årsproduktion på 30000 yngel a ca 15 öre och fem år senare fanns 7 dammar och några trätåg där det odlades både öring och regnbåge, bäckröding, fjällröding och gädda. Avelfisk hölls i en damm och ett ombyggt hönshus fick tjäna som kläckeri. Fisk-Olle som han numera benämndes blev något av en kändis i bygden genom sitt udda intresse.
Hans fiskodling besöktes av hela busslaster av nyfikna och 1966 belönades han av Norrlandsförbundet för sina insatser inom turistnäringen med den s.k. Norrlandsbjörnen. Redan på annandag jul samma år rycktes Fisk-Olle hastigt bort, blott 60 år gammal och det blev upp till sönerna att fortsätta hans verk.
De tre sönerna som alla var utflugna tyckte att fadern lagt ned så mycket möda på sin rörelse att det var synd att avveckla den. Efter en trevande inledning som avskräckte den yngsta, lämnade de två äldre sina trygga anställningar i Sandviken och Stockholm för att återvända hem och prova lyckan i en osäker bransch.
Bröderna Olle och Roland hade vid det laget redan insett hemgårdens begränsningar och börjat se sig om efter en ny anläggning. Halvannan mil söderut vid Dalåns lopp i Bogården, Vallsta fanns bättre förutsättningar och där startades fiskodling 1968 i ett 30-tal plastbassänger som snart utökades till det dubbla. Allt började bra men redan samma höst drabbades den nya odlingen av oförklarlig massdöd. Efter konsultationen med Fiskhälsan visade det sig till sist att Dalån var ett av få vattendrag i länet där flodpärlmusslan frodas. Musslans glochider svärmade i miljoner ned över fiskbassängerna och kvävde den 1-somriga fisken som i sina bassänger inte hade en chans att söka skydd.
Bröderna Olsson lät sig dock inte nedslås av detta slag. Till nästa år kom man igen med nya krafter och med en kilometerlång ledning från en ersättningsbäck som kopplades in under den kritiska tiden. I början av 70-talet försörjde fiskodlingarna i Nor och Bogården åtskilliga fiskevårdsföreningar i länet och intilliggande län med yngel och 1-somrig fisk. Priset på denna uppgick då till 25 öre med en årsproduktion på ca 250000 st.
Redan nu började bröderna dock se en förändring av marknaden.
Efterfrågan började svänga över åt litet större fisk än de 1-somriga, vilket plötsligt innebar både övervintring och krav på större odlingsutrymmen. 1973 satte byggnationen därför igång av den stora anläggningen i Hällbo söder om Bollnäs. Där uppfördes bassänghus med plats för 27 bassänger och kläckeri. Därtill 10 stora jorddammar för att kunna driva fisken till större storlekar. Under de följande åren var efterfrågan ständigt ökande och fiskodlingarna fortfarande relativt få, leveranser gjordes ändå så långt norrut som till Porjus nästan 100 mil från hemmet. Inte heller var det ännu så noga vilka stammar av öring som planterades ut utan det gick att som alla fiskodlare gjorde då, experimentera med de sorter som var bäst. Den finska konnevesiöringen och senare den halländska vänneåöringen blev mycket populära och med sin stora spridning torde de ha bidragit med åtskilliga gener till dagens urgamla och skyddsvärda öringsbestånd i många av landets vattendrag.
Marknaden är ju som vi vet i ständig förändring och för att möta den stigande efterfrågan på fångstfärdig sättfisk började planerna dras upp för anläggandet av en kasseodling. Efter misslyckande försök att hitta lämpliga platser i bl.a. Bysjön hemma i Bogården fastnade man slutligen för kraftverksdammen i Lottefors, ett idealiskt odlingsläge i skydd av en långt utskjutande udde, men ändå med en stor del av älven Ljusnans vattenmassor genomströmmande tack vare ett bak-ed. Dessutom på lämpligt avstånd mitt emellan Nor. Bogården och Hällbo.
år 1980 startade verksamheten i Lottefors med 6 kassar som raskt utökades till 36. Arbetet med att sköta odlingarna krävde nu flera säsonganställda under de hektiska sommarmånaderna.
Odling av fisk kräver ju åtskillig arbetsinsats, något som oinvigda kanske inte alltid inser då de ser en odlare i badshorts gående på bryggorna i Lottefors en vacker sommardag. Genom årens lopp har en del minnesvärda kommentarer fällts från besökare: " ..här skulle jag vilja jobba. Gå här och mata lite fisk. Men då ser de ju aldrig det vardagliga arbetet, från vinterns och vårens romrensning som tråkat ut åtskilliga unga medlemmar av familjerna, inmatning av hundratusentals yngel varje år. Under sommaren rengöring av nämnda yngels bassänger varje dag! Utfodring, fiskupptagningar, leveranser och flyttning av fisk mellan odlingarna. Till kramning av avelfisk och inläggning av rommen igen under höst och vinter. Då Bröderna Olssons Fiskodling stod mitt uppe i sin mest expansiva fas drabbades företaget av ett hårt slag då storebror Olle plötsligt avled 1985, knappt 58 år gammal. Han for på årets enda semester och kom aldrig tillbaks. Hans del av företaget övertogs av sonen Janne. Ett utbrott av den på sin tid "mycket farliga" Yersinibakterien några år senare satte företagets ägare på yttligare svåra prov.
Fiskhälsan krävde total sanering i Lottefors trots att endast 1 fisk påträffats i en odling med ca 100000 fiskar! Fisken som fanns på plats fick som tur var säljas efter vissa restriktioner, men själva odlingen fick tillfälligt flyttas några mil uppströms Ljusnan. Onödigt jobb kan tyckas då Yersinian i ett så avlägset land som Norge samtidigt ansågs relativt ofarlig. Nåväl, åter i Lottefors och efter ett års utflykt i Vallsta började företaget under 90-talet återhämta det tapp som det ändå inneburit att tömma sin viktigaste anläggning. För övrigt har Yersiniabakterien numera fått samma relativt ofarliga status som i vårt grannland.
Efter ha fått Lottefors på fötter igen blev nästa viktiga steg köpet av den gamla laxodlingen Karlslund mitt i Bollnäs år 2001. En betydande inomhusanläggning med 53 mindre bassänger och 11 stora 64 kvadratmeters, med eget kläckeri och numera genbank för de lokala öringstammar som ska bevaras. En av dem, den kände författaren Hans Lidmans Svartåöring har faktiskt börjat visa sig vara en alldeles särskilt kraftfull och snabbt växande stam. Genom förvärvandet av Karlslund kan vi idag driva öringen mer kontrollerat inomhus i 2 vintrar innan den går ut till rejäl tillväxt i kassodlingen. Företaget drivs idag fortfarande av Roland Olsson, still going strong med sina 68 år, med god hjälp av sin familj, brorson, söner, barnbarn, sonhustru med flera och han minns fortfarande hur han som lillgrabb gick längs den tomma bäckfåran och plockade upp bäckrödingar sedan pappa Olle dämmt upp branddammen hemma på gården i Nor.
Vi har uppdaterat våran prislista för -2015.Klicka på bilden för att ladda ner den till din dator.
Folder om lokala öringstammarna, 2st.
Folder om långsiktiga fördelar, 2st.
